Tankar som inte får tänkas

Det finns tankar som jag inte får tänka. De kan försöka tränga sig in i huvudet, men jag har lyckats hålla dem borta. Jag trodde att jag sörjt färdigt efter pappas död. Men det hade jag inte. Jag trodde jag hade sörjt klart allt det andra hemska som hände hösten 2006. Men det har jag inte. I förrgår kväll kom de bubblande och ville upp i huvudet på mig. Tankarna på hur jävligt det var. Jag tillät mig att gråta ett tag, ordentligt, hulkande och nästan tjutande. Och kudden gick att vrida ur.

Men jag lyckades få tyst på dom igen. Jag vet att man inte kan hålla på och förtränga såna känslor som måste ut. Men jag har släppt ut så inåt h**ete mycket så jag orkar inte få ur mig mer. Jag har inte ork till det. Kanske är det rentav nyttigt att veta att dom finns där, långt inne i mig? Men jag klarar mig ändå. På något konstigt sätt så tror jag kroppen inte orkar ta in hur mycket osm helst. Man skjuter en del åt sidan omedvetet.

No more arbetslöshet!

Jag har fått jobb igen! Hur skönt är inte det då? Jag skickade in en ansökan förra veckan om ett jobb på kommunen och 5i12. I tisdags ringde dom och ville träffa mig. De känner mig ju redan eftersom jag jobbat på samma förvaltning förut. Men jag var där och pratade med dem på onsdagen och för att göra en lång historia kort så slutade dagen med att jag fick det!! Jippie! Nu har jag anställning till årets slut i alla fall! Hurra för jag! Börjar på måndag!

Jobb-nerven

Har fixat massor på två dagar! Det var precis som att jag vaknade upp ur någon slags "sommar-dvala" och fick ett kraftigt ryck. Har sökt nytt jobb, storstädat både ute och inne, fixat alla papper som en viss A-kassa ville ha och tvättat alla mattor. Jag känner mig väldigt stolt över att ha fått tillbaka energin och lyckats städa upp i mitt liv! Nu är det bara att hålla tummarna att något bra händer med jobbsökeriet...

Känns rätt trist att vara arbetssökande när alla bara slutar semestra helt plöstligt och går tillbaka till sina jobb. Det knipertill i min "jobb-nerv" och jag känner mig lite utanför.. 

Minibyxor & volleyboll?

Såg på OS-volleyboll frö damer just nyss. Japan-Venezuela. Fick en rejäl funderare. Varför hade Venezuela så minimala byxor elelr byxor och byxor. Det var högt skurna trosor! Visade ordentligt mycket av deras bakdelar. Japanskorna däremot hade vanliga sportiga, shorts. Hur funkar det när man väljer va damerna ska ha på sig? Är det någon gubbsjuk, snusk-farbror som bestämmer sig för att det är nog lättare för dem att spela volleyboll om de har minitrosor? De venezuelanska damerna gick matchen igenom och drog i trosorna för de envisades med att åka in mellan skinkorna. Vad var det för bra med det?? 

Undrar om herrarna också kommer att ha minikalsonger? 

Maraton & kräftor

Var på kräftskiva i fredags. Mmmmm. Vad gott. Fast jag surrade ju så mycket att jag bara hann med sex stycken. Syrran däremot hade förståndet att knipa igen och koncentrera sig på kräftorna. Hon hann med 18 stycken. Det var väldans trevligt i alla fall. Hela familjen en afton i augusti, tillsammans med ett gäng röda skaldjur.

Igår var jag moraliskt stöd på Höga Kusten Maraton. A sprang halvmaran på 21 km. Jag fattar helt enkelt inte hur han orkar? Jag förstår inte ett dyft av hur man vill kuta i drygt två mil? Men jag gjorde vad jag kunde och stod med positiva hejarop efter halva vägen. Han gjorde ett superjobb och sprang på 1 h 43 min. Det ni! Thats my man! På bilden är han på väg in i mål. Jag beundrar hans viljekraft! Puss på dig A!

Snart är den här

Jag längtar. Jag vill ha höst nu. En del tycker jag är helt galen som tycker mer om hösten än om sommaren. Men jag gör det. Jag älskar hösten. Färgerna, kylan, stormarna, allt! Det är så vansinnigt vackert att det gör ont i mig när färgerna fullkomligen exploderar i rött och gult. I Sverige är det lite "konstigt" att inte älska sommaren mest av alla årstider. Jag får kommentarer som "Är du tokig?", "Hur kan du säga så?" osv... Bara för att jag hellre vill ta på mig raggsockar, gummistövlar och en varm halsduk och ge mig ut i skogen istället för att ligga och pressa på en stekhet strand i bikini.

Jag skulle bli tokig om Gud av någon anledning skulle komma på idén med att hoppa över hösten och gå direkt på vintern. Men risken för det är väl inte så stor? Trots att de värsta perioderna i mitt liv inträffat på hösten så älskar jag den likväl. Det kanske var en tanke bakom att de inträffade just på hösten, att det kanske underlättade ynke-pynke-lite?

Så nu kan sommaren få ge upp. Baj baj sommaren och välkommen min älskade höst!!!

Skräcktipset

Har sett en helt grymt spännande film, Shutter. En thailändsk (!!) skräckis med allt som en skräckis ska innehålla... Spöken och hemskheter så lång det räckte. Påminde starkt om The Grudge som är en annan av mina favoritskräckisar. Kan varmt rekommendera tvåsamhet när man ser den, tänd några ljus nu när regnet öser ner och kryp upp i soffan med vännen hårt i handen...

OBS! Se den thailändska orginalversionen och inte den amerikanska remaken!!!