Maraton & kräftor

Var på kräftskiva i fredags. Mmmmm. Vad gott. Fast jag surrade ju så mycket att jag bara hann med sex stycken. Syrran däremot hade förståndet att knipa igen och koncentrera sig på kräftorna. Hon hann med 18 stycken. Det var väldans trevligt i alla fall. Hela familjen en afton i augusti, tillsammans med ett gäng röda skaldjur.

Igår var jag moraliskt stöd på Höga Kusten Maraton. A sprang halvmaran på 21 km. Jag fattar helt enkelt inte hur han orkar? Jag förstår inte ett dyft av hur man vill kuta i drygt två mil? Men jag gjorde vad jag kunde och stod med positiva hejarop efter halva vägen. Han gjorde ett superjobb och sprang på 1 h 43 min. Det ni! Thats my man! På bilden är han på väg in i mål. Jag beundrar hans viljekraft! Puss på dig A!