Att vara lantbrukare

Jag har praoat som potatis-bonde i helgen. Jag har verkligen fått jobba för brödfödan om man säger så. Hela potatisåkern är nu tom på potatis och jag har en pinfull pärkällare på gården. Det känns i mina vader och baksidan av låren. Men jag är lite stolt över att jag inte gnällt ALLT för mycket över att det aldrig tog slut. Det gjorde det, men det tog tid....

OCH jag hittade faktiskt en potatis som såg ut som ett hjärta... Hur romantiskt är inte det då? Jag skulle så otroligt mycket vilja se Fröken Nippertippa alias Min lillasyster i potatislandet nästa år. Jag vill det så mycket att jag nästan är beredd att betala för det... Moahahaha....